Teresa Arellano Teresa har arbetat som psykolog i drygt 25 år och har många års erfarenhet från kliniskt arbete och psykoterapi för barn, vuxna, familjer, grupper och par. Har innehaft tjänster inom både barn- och vuxenpsykiatrisk verksamhet. Behandlingsområden har varit långvariga och djupa depressioner, ätstörningsproblematik, ångestproblematik, trauma- och stressbehandling, relationsproblem och personlighetssvårigheter. Har även erfarenhet som psykolog från både kommunverksamhet och olika projektverksamhet innefattande både psykoterapi för traumatiserade personer och handledning till personalen inom skolan och barnomsorgen.
Sedan 1999 utövar som privatpraktiserande på heltid och arbetar generellt med psykiatrisk problematik och i synnerhet med stress- och arbetsrelaterade problem. Arbetar även med handledning av dels psykoterapeuter, dels psykoterapistuderande dels behandlingspersonal och forskare inom psykosomatik. Anlitas av företag som coach för nyckelpersoner och för att arbeta med stressproblematik, konfliktlösning och organisationsfrågor. Har skrivit uppsatsen "Kognitiv psykoterapi och utbrändhet" och föreläser om stressproblematik samt andra psykosomatiska och psykiatriska problem.
Du har tidigare arbetat med Stressmottagningen, hur kom det sig att du valde du att samarbeta med Stressmottagningen?
Jag tycker att Stressmottagningen har en seriös och vetenskaplig inställning till problematiken. Man strävar efter att kombinera det kliniska arbetet med forskningen med syfte att öka kunskaper och förbättra och effektivisera behandlingarna.Till sist, finns det några speciella intressen eller annat som du skulle vilja kom fram?
Visserligen har man under de sista åren verkat för att sprida kunskaper och komma med seriösa modeller för att behandla stressrelaterade problem. Detta har delvis lett till ökad förståelse för personer som får stress- eller arbetsrelaterade diagnoser och samtidigt bidragit till att utveckla bättre behandlingsmodeller. Däremot är min uppfattning att vägen tillbaka till arbetet eller till ökad livskvalitet visar sig vara svårare än vad man hade tänkt sig. Det behövs generösare och mer professionella insatser från Försäkringskassan, arbetsgivaren och andra aktörer så att dessa personer får möjligheter till en komplett rehabilitering.Det behövs också rejäla attitydförändringar på samhällsnivå och på individnivå beträffande hälsa, arbete, eget värde och vad som är meningen med livet.